Bessile

Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas,hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas!

Ska det vara så segt? Jag skriver bokstavligen ut mina behov, ändå så märkar ingen mig. Jag känner mig desperat, som jag är i en mörk tunnel där en vägg sär bakom mig, jag är rädd för att ta steg frammåt, men jag kan inte heller stå och blicka bakåt. Det ända jag ser, vid slutet, är lite ljus. Ibland stöter jag på lampor. 
Vad ska jag göra? Stanna kvar och försöka få ut det jag kan? Försöka hitta ut, eller fortsätta gå och hoppas på dte bästa?